Nuclear Blast
Släpps 8 oktober
Det är två år sedan dessa brutalister av amerikansk metal släppte sitt senaste och självbetitlade album. Ett album som var tungt, hårt och rått men samtidigt dynamiskt. Lamb Of God är nu tillbaka med ett minst lika tungt, hårt och rått verk. Men, vart är dynamiken?
Det är lätt att börja fundera på olika anledningar till det fantastiska ointresse som denna platta väcker. Rubrikerna skulle kunna vara ”Pandemin tog lusten ur oss” eller ”Vi var bara tvungna att få ut den här skivan så fort som möjligt”. Något är det i alla fall som gjort att i princip hela skapelsen låter som en perfekt skiva att slipa parkettgolvet till. Du missar absolut ingenting. Visst, det finns ett antal glimrande riff och lika många justa basgångar. Problemet tycks vara bristen på variation i låtarnas uppbyggnad och Randy Blythes sång som ligger med ett konstant muller. Den enda låten som sticker ut från massan är titelspåret Omens. Här får lyssnaren en dos av den klassiska American Heavy Metal som bör kunna förväntas. Gunget i riffet som samarbetar väl med John Campbells (bas) rytmiska basgång får en att höja på ögonbrynen och tänka att nu, nu vänder det.
Tyvärr vänder det inte. Detta är antingen så sönderpolerat eller oinspirerat att en efter tre låtar funderar på om spelaren hängt sig. Vill du bara ha ett tungt muller vräkandes ur högtalarna för att visa grannarna att du är ett äkta metalfan? Behöver du nytt brus i lurarna när du ska somna på kvällen? Då är det här en klockren platta för dig. Om du inte svarat ja på föregående frågor, gå vidare till ett annat släpp.
Betyg: 2/10
Spår:
1. Nevermore
2. Vanishing
3. To The Grave
4. Ditch
5. Omens
6. Gomorrah
7. Ill Designs
8. Grayscale
9. Denial Mechanism
10. September Song
Medlemmar
Randy Blythe – sång
Mark Morton – gitarr
Willie Adler – gitarr
John Campbell – bas
Art Cruz – trummor