Svart Records
Släpps den 14 februari
Finland har de senaste åren varit en puttrande kittel av kreativitet och nya up-and-coming konstellationer. Vissa har varit nyskapande medan andra har förlitat sig på gamla skolans ljud. Därför blir det en viss febril aktivitet i hjärnkontoret när finska Sammal lyckas kränga ur sig det bästa från förr men med en egen touch. Hur ska jag då beskriva dessa finnar? Jo, 70-talets proggrockscen ringde precis och gav dem tummen upp.
Sammal är ett band som förlitar sig på känsla snarare än teknikaliteter. Därför uppvisar detta mini-album en avskalad bild fylld med gung och känsla. Denna EP ska varken ses som en fortsättning på deras debut eller som en förhandslyssning på ett kommande album. Istället är detta en garderobsrensning där bandet har letat upp gamla diamanter som de putsat upp tills de glänser. Dessa har de sedan spelats in live i studion vilket skapat en fantastisk känsla av vitalitet. Produktionen är klar samtidigt som den osar en smula vintage. Tre av skivans fem spår är gamla demolåtar. Utöver detta bjuds vi på nya låten Vankina Varisten samt en cover på Aphrodite’s Childs ”Magic Mirror” som bandet valt att översätta till finska (översatt till Peilin taikaa).
Vankina Varisten inleder denna korta session. Gitarrerna knastrar lite men det ger det hela ett väldigt stämningsfullt retroperspektiv. Musiken i sig själv är atmosfärisk där den psykedeliska proggrocken blandas upp med folkmusik. Stundom tycker jag mig även höra en hammondorgels ljuva toner sippra ut mellan trummorna och basen. Vad som 
framförallt får bandet att stå ut är den mjuka produktionen där jag nästan kan peta på varje enskild ton. Jag gillar att bandet har lagt den nya låten samt covern i början av EPn för efter detta bjuds jag på tre riktiga guldkorn. Neito Maan stoltserar med en orientalisk känsla, Tuuli kuljettaa har karaktären av en ballad och avslutande Tähdelle kuolemaan visar hur otillfredsställande det är att bara få höra 20 minuter av denna musik. Flörten med det gamla samtidigt som de har lagt sin an med en egen mer moderna prägel på materialet är en vinnande kombination. Finnarna visar att deras proggrock på hemspråket lät bra redan på demostadiet och att de är här för att stanna.
Bäst: materialet är inspelat live i studion, bara det säger något om bandet attityd!
Sämst: jag skulle gärna velat ha två eller tre låtar till då denna EP är väldigt kort.
Betyg: 9/10
Spår
1. Vankina varisten
2. Peilin taikaa
3. Neito Maan
4. Tuuli kuljettaa
5. Tähdelle kuolemaan
Text: Cecilia Wemgård
