Nuclear Blast
Släpps 24 maj
Att skapa något nytt i en värld där det ibland känns som att alla lik är återuppväckta kräver ett band som Fleshgod Apocalypse. Dessa italienare bestämde sig tidigt för att visa sin styrka genom att skriva världens bästa hårdbarock. Genom sin intelligenta blandning av klassisk musik, opera och death metal har de hittat en nisch i en brutal tillvaro.
Veleno är en skapelse som stundtals känns som en förvirrad kakafoni vilken kräver en hel del av sin lyssnare. Men så dyker det upp dubbla baskaggar som rullar ut en matta att följa genom musiken. Skivan öppnar i ett tempo som väl speglar titeln på spåret. Fury är ett fartfyllt, aggressivt nummer, som visar på den apokalyptiska mästaren Francesco Paolis (sång/gitarr) galna balansgång mellan katastrof och briljans. Tempot hålls uppe i de första låtarna utan möjlighet att hämta andan förrän framåt mitten av albumet där Monnalisa dyker upp. Här bjuds det på maffiga stråkar, rejäla körer och pianovirtuositet utöver det vanliga i en annars gitarrbaserad genre. På The Day We’ll Be Gone gör Paoli en fantastisk duett med operasopranen Veronica Bordacchini och påföljande Embrace The Oblivion är ett mästerverk inom symfonisk death metal.
Veleno är italienska för gift och det blir signifikant för de första intrycken och till slut den samlade bilden av plattan. Först ställs du för frågan om vad detta är för galet spektakel för att så småningom undra hur en ska kunna klara sig utan den. Där många gelikar i denna subgenre förvirrar sig i de symfoniska elementen är Fleshgod Apocalypse tillräckligt galna i sin strävan efter hårdbarock för att det ska förbli intressant.
Betyg 8/10
Spår
1 Fury
2 Carnivorous Lamb
3 Sugar
4 The Praying Mantis’ Strategy
5 Monnalisa
6 Worship And Forget
7 Absinthe
8 Pissing On The Score
9 The Day We’ll Be Gone
10 Embrace The Oblivion
11 Veleno
Medlemmar
Francesco Paoli – sång/gitarr/trummor
Paolo Rossi – sång/bas
Francesco Ferrini – piano/orkestrering
